Inte ens 20 dagar kvar

Fyller 20 år denna månad, 25 juli för er som inte vet. Det känns väl rätt okej. Det är inte lika hype som det var när man var 15 - tänk när man fyller 20, då får man gå på systembolaget! Nu känns det typ - tänk när jag fyller 20, vafan har jag gjort här i livet?
Börjar tänka mer på att hitta något seriöst, hoppades på att jag hade hittat det. Det hade inte varit tvunget att vara just nu, men i framtiden i alla fall. Nu känns det som att det där i framtiden är alldeles för osäkert för att satsa på. Jobb har jag, har tak över huvudet och mat på bordet... Man blir inte lycklig ändå, lyckan är att ha någon att dela det med.

Lägger jag ner för mycket tid och energi på honom, så kanske jag aldrig hittar det där. Eller så gör han mig lycklig. Vill nog innerst inne att det är han som får mig att längta hem från jobbet, att det är han som delar vardagen med mig. Men om jag är osäker på det, hur ska jag då någonsin veta om det är lönt att satsa nu eller om det är dags att bryta löftet och börja träffa andra?

Om en vecka far jag till Gällivare, släktträff och dejt med J. Ska bli kul att träffa vännerna, släkten och bara komma bort. Men samtidigt fick jag en klump i magen imorse när jag tänkte på att han ska ut med jobbet när jag är borta. Vet att jag inte har ensamrätt på honom, men nånstans måste man sätta ned foten. Kommer jag alltid att känna såhär när han ska iväg och festa? Och är det verkligen mitt fel att jag känner så?

Nu måste jag börja röra mig mot Bergvik, jobbar ikväll. Adieu! (Ja, jag stal det från T)

Ladda ner Baso - Oförklarligt på baso.blogg.se, grymt bra låt. Kan lova att nästan samtliga känner igen sig/kommer att känna igen sig.