Idag var en sånn dag som aldrig verkade ta slut. Nu sitter man här 21.40 och ska skriva en blogg, sen hämta pizza till B och efter det somna till Hell's Kitchen. Borde inte gå och lägga mig tidigt, med tanke på att fr.o.m. imorgon tills jag-har-ingen-aning så jobbar jag stängning. Och då är det bra om man inte går upp förräns tidigast 12-13 på dagen. Så då får jag i princip inte gå och lägga mig innan midnatt, annars vaknar jag med B och det är inge bra. Iofs har jag ingenting emot att vakna upp tillsammans med B, men ingen vill ha en grinig G på jobbet. Han åker förövrigt ut till sin bror på lördag för att leka av sig, förhoppningsvis med endast mindre skador. Jag funderar på att maxa mitt schema och proppa in pass nästan varje dag bara för att få tiden att gå. Funderar på samma gång om jag mår bättre av att jobba lite, vara hemma själv på dagarna och inte ens längta efter helgerna eftersom att jag jobbar dom helgerna B är pappaledig. Eller om jag mår bättre av att jobba varje dag, 7 dagar i veckan, så att jag inte har tid med så mycket andra tankar och funderingar och saknad.
Tror jag ska testa på att jobba 24-7.. Kanske löser något, så kanske man inte lessnar, kanske man får tillbaka den där energin och efter ett tag så kanske polarna märker att leendet kommer tillbaka. Började inte ens tänka på det förräns jag var i Stockholm och träffade vännerna, och dom frågade mig vad fan som hade hänt.. Eftersom att jag hade skrattat och alltid varit gruppens "Happy-maker" förut..
Jaja, off till tha Pizzeria, för B är hungrig när han kommer hem. Puss!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar