Dags att bli lite seriös.

Kommer ni ihåg när man var liten?
"älskar, älskar inte, älskar, älskar inte, älskar... DU ÄLSKAR MIG!"
Självklart plockade man av bladen på en prästkrage samtidigt som man räknade, och sista bladet var det som bestämde om personen man tänkte på älskade en eller inte.

Smärta var när favoritdockan bröt ett ben, eller i mitt fall när mina bröder lemlestade min kramiskanin och gömde delarna som fanns kvar under våningssängen.

Separationsångest var när mamma eller pappa lämnade en på dagis och det var runt åtta timmar tills dom skulle komma tillbaka, ångesten slog till även om man var HELT säker på att dom skulle komma och hämta en.

Svordomar och skällsord? Kunde vara smärtsamma ord som dummis, elaking eller skvallerbytta. Det gjorde ont att höra, ok?

Vad har vi mer.. Kommentera gärna om ni kommer på något som verkligen betydde något när man var mindre, men som verkar obetydligt nu.

Just det!

Hinder, problem och svårigheter. Ja, det var när man inte kunde sno en hembakt bulle för att mamma vaktade dom eller när kakburken stod alldeles för långt upp i skafferiet.

Ekonomiska problem innebar att man hade fått veckopengen indragen och inte hade råd till lördagsgodis, men om man var riktigt snäll och visade att man ångrade sig så kanske mamma eller pappa kom hem med en Tom&Jerry-påse. (Ja dom hette/heter så. Och nej jag blev oftast inte utan lördagsgodis)

Nu ska jag fortsätta städa och tänka på hur mycket enklare allting var när man var liten, fastän livet verkade hårt just då.

Älskar dig, bara så du vet. Och förlåt.